Venezuelas oljereserver kan bli störst i världen 

USA, EU, Japan och Kina står inför en snar energikris. 
Det är i det sammanhanget man ska se Bushs påfund om ”Ondskans makter” 
och hans strategiska projekt att låta de multinationella oljebolagen 
lägga under sig världens oljereserver för att tillfredsställa behovet 
för den ökande oljekonsumtionen i USA. Det är en viktig del av 
bakgrunden till krigen i Afghanistan, Irak och USA:s politik och 
intresse för de forna sovjetrepublikerna. Till skillnad från länderna i 
Mellanöstern har det hittills inte varit lika tydligt i Venezuelas 
fall. 

BOGOTA Det förkrossande nederlaget för Bushs allierade i Venezuela är 
en allvarlig plump i protokollet. Venezuela är USA:s tredje viktigaste 
oljeexportör och har en femtedel av världens kända oljereserver. Därför 
fortsätter landet att stå i blickpunkten för Pentagon och CIA, vilket 
Chavez är medveten om. Lyckas dessutom de framgångsrika experimenten 
att använda gas vid utvinningen av tung lågoktanig råolja i 
Orinocobältet, betyder det att de utvinningsbara oljereserverna i 
Venezuela multipliceras tre och en halv gång, och kan uppgå till 300 
miljarder oljefat. Venezuelas oljereserver skulle då ensamma motsvara 
alla kända reserver bland OPEC:s medlemmar. För USA, som inom en 20-
årsperiod kommer få stora problem för att täcka det egna behovet av 
olja, är det en milt sagt en frestande läckerbit, bara fem dagars resa, 
som skulle kunna täcka USA:s oljebehov för många decennier. Därför har 
CIA och State Departement fastställt att Venezuela är bland de högst 
prioriterade länderna. Ett annat skäl är förstås att Venezuela är det 
land som kan vända hela Latinamerika mot grannen i norr och dess 
sekellånga utplundring av kontinentens naturrikedomar.

īīī
Därför kunde det internationella erkännandet av folkomröstningen inte 
ha kommit olägligare. State Departement har under förra veckan vridit 
sig som en mask för att undvika ett bindande uttalande och erkännande 
av Hugo Chavez som segrare i folkomröstningen av hans presidentmandat. 
I andra fall brukar ett sådant uttalande komma redan dagen efter valet, 
även om valen i Latinamerika brukar ha ett tvivelaktigt legitimt värde. 
Men valet den 15 augusti är nog det val som mest har analyserats, 
kontrollräknats och dissikerats av det tusental internationella 
valobservatörer som i sitt släptåg hade både ingenjörer och tekniker, 
proffs på de elektroniska valmaskiner, som användes för första gången i 
Venezuela.
Enligt en rapport som publicerades i tidskriften Soberanía.info kommer 
Venezuela, Irak, Saudiarabien, Kuwait, Arabemiraten, Nigeria, Ryssland 
och vissa länder i Centralasien vara de enda överlevande producenterna 
från oljans epok. Alla övriga, så som Norge, Storbritannien och andra 
medlemmar inom OPEC kommer inom några år att stå utan en droppe olja 
att pumpa upp.
Enligt kalkylerna kommer USA och Kanada att vara de största 
producenterna av oljehaltiga ämnen men sakna egna konventionella 
oljekällor. Just nu har USA och dess främste allierade i krigen i Irak 
och Afghanistan, Storbritannien, försäkrat sig tillfälligt om 
kontrollen av energikällorna i Centralasien och Mellanöstern. Med denna 
aktion har USA också en relativ kontroll av ekonomierna i Europa, Japan 
och Kina.

īīī
Venezuela förfogar i dag över den största utvinningsbara oljereserven 
med dagens teknologi. Men denna kan multipliceras 3,5 gånger om 
experimenten, som leds av Chevron Texaco och Stanforduniversitetet, 
lyckas. Dessa går ut på att använda gas vid utvinning av olja från 
smutsig lågoktanig råolja. Experterna kalkylerar att Venezuela om 50 år 
kommer vara det enda landet i Latinamerika som exporterar olja till 
grannarna i norr. Därför är landet mer intressant än länderna i 
Mellanöstern varifrån det tar fem veckor för oljan att anlända till USA 
medan avståndet till den venezuelanska oljan bara är fem dagar. 
Kritikerna till Bushadministrationens politik mot Latinamerika och 
framför allt Venezuela och Colombia, hävdar att USA:s inblandning i 
Colombia via ”Plan Colombia” och Bushs öppna strategiska, politiska, 
finansiella och militära stöd till Colombias president Alvaro Uribe har 
sin bakgrund i intresset av att komma över regionens olje- och 
naturresurser. Kritikerna anklagar öppet Uribe för att klä sig i Ariel 
Sharons kläder och förvandla Colombia till Sydamerikas Israel, en 
nordamerikansk vasall som slår ned alla progressiva tendenser.
USA behöver förstärka sina energiresurser kraftigt de kommande 40 åren. 
Det energipolitiska panoramat i världen andas pessimism: USA producerar 
i dag 73 procent av den totala energi som landet konsumerar. Men 
samtidigt konsumerar USA:
l 33 procent av alla fossila ämnen i världen som olja, kol och gas.
l Var 4:e oljefat i världen.
l 40 av 100 liter bensin i världen.
l 1 av 3 fossila derivat.

īīī
Underskottet på 25 procent av USA:s energikonsumtion motsvarar tolv 
miljoner fat av olja och gas per dag som måste importeras, i första 
hand från Latinamerika. ”De tolv miljonerna fat har år 2020 förvandlats 
till 25-30 miljoner fat och utgör den främsta orsaken till USA:s 
väpnade interventioner över planeten”, skriver journalisten och 
energiexperten Manuel Freytas från nyhetsbyrån IAR-Noticias.
USA gör heller ingen hemlighet av att de anser sig ha en slags 
överstatlig rätt över planetens strategiska naturresurser som olja och 
gas. I dokumentet Santa Fe IV*, som utgör en outtalad manual för 
Bushadministrationens utrikespolitik visavi Latinamerika, darrar man 
inte på stämman när man i fyra punkter klargör att USA ska ha:
1. Kontroll över sund och farleder på Atlantkusten.
2. Tillgång och utnyttjande av Panamakanalen.
3. En säker farled runt Kap Horn som ingår i det strategiska marina 
scenariot.
4. Skapa försäkringar att hemisfärens länder inte är fientliga i sitt 
förhållande till vår oro för den ”nationella säkerheten”. Dessutom ska 
hemisfärens naturresurser stå till vårt förfogande för att 
tillfredsställa våra nationella prioriteringar. En ”Monroedoktrin” om 
man så vill.

īīī
Det är ingen hemlighet att USA via sin förevändning om att 
bekämpa ”Ondskans makter” rättfärdigar invasioner av länder som Irak 
och Afghanistan. Orsaken ska ses i att 90 procent av världens gas- och 
oljeproduktion och fyndigheter finns i muslimskt styrda länder, 
Ryssland och i vissa av de muslimska före detta sovjetrepublikerna.
Även om USA och Storbritannien kan klara sig vid en energikris för en 
begränsad tid på grund av egna resurser och stora lager, råder det en 
helt annan situation för Europa eller länder som Kina och Japan. Dessa 
länder är storkonsumenter av energi:
l USA, Japan och EU konsumerar 67 av 100 liter bensin.
l 56 av 100 liter derivater.
l 41 av 100 liter av drivmedel (fuel oil, drivstoff)
l 60 av 100 liter av andra destillerade ämnen.
l 44,5 liter av världens gas.
l 50 procent av världens petroleum.
l De handlar med 65 procent av världens olja.

īīī
I dag har dessa stormakter ett underskott på 40 miljoner fat per dag av 
fossila ämnen som år 2020 kommer att öka till 100 miljoner fat. Ingen 
av dessa länder beräknas ha oljereserver som räcker längre än 15 år. 
Äger inga revolutionära förändringar rum på energipolitikens område 
kommer dessa länders industrier och infrastrukturer att ställas inför 
en dramatisk situation. Därför existerar det i dag en outtalad allians 
mellan EU och USA mot länder som förfogar över oljereserverna. 
Chavez är medveten om detta uppenbara hot från såväl USA som EU men i 
stället för att försöka blidka stormakterna i förhandlingar bakom 
lyckta dörrar har han i stället mobiliserat folket i 
miljondemonstrationer under paroller som ”Mot imperialismens 
inblandning i Venezuela, försvara vår olja”. Han har också 
framgångsrikt lyckats bromsa USA:s ALCA-projekt i Latinamerika, som i 
klartext betyder ekonomisk och politisk annektering av hela 
kontinenten. I stället har Chavez inlett en offensiv för att förstärka 
frihandelsorganisationen Mercosur (som utgörs av Brasilien, Argentina, 
Paraguay och Uruguay), tagit det första steget för att skapa ett 
PetroAmerica och en kontinental TV-kanal som ska vara en mäktig 
motkraft mot USA:s nyliberala, diktatoriska ekonomiska modell via 
Världsbanken och IMF samt det privata mediautbudet från CNN, Fox eller 
Direct-TV, styrt av Robert Murdoch, Gustavo Cisnero, med flera 
reaktionärer. n

Källa: “El Plan de Negocios de PDVSA: un plan privatizador”, publicerat 
i tidskriften Soberanía.info av Pablo Hernández. Den 14 maj publicerade 
journalisten Manuel Freytas från nyhetsbyrån IAR-Noticias en 
övergripande artikel rubricerad ”Olja, den viktigaste anledningen att 
störta Chavez”.
Fotnot: Dokumentet ”Santa Fe IV” (http://www.argenpress.info/nota.asp?
num=002471) utarbetades av utrikespolitiska experter inom det 
republikanska partiet och var det fjärde sedan 1980. I detta utmålas 
USA:s fiender som Fidel Castro, Hugo Chavez, indian- och folkrörelsen i 
Ecuador, Peru och Bolivia, bl.a.