Etter en bok en av Ulf Stark som på norsk heter "Jeg tar sjansen".
Handler om Simone som flytter til et nytt sted og blir ropt opp som Simon...
Svensk serie fra 1987 i 6 deler, hver på ca 28 minutter. .
Regi: Rumle Hammerich
Musikk: Thomas Lindahl.
Her er hans hjemmeside http://w1.839.telia.com/~u83904228/
I
rollene: Simone -Lena Strömberg; Mor -Gunnel Fred; Yngve -Magnus
Bergqvist; Bestefar -Lasse Pöysti; Ärlan -Margreth
Weivers; Duvan -Nils Moritz; Axelsson
-Göthe Grefbo; Altfiolen -Stig Ohlin;
"Yttre och inre kaos
En av Ulf Starks mest kända och älskade böcker är den om Simone, Dårfinkar och
dönickar från 1984, hans verkliga genombrott. Det är en "typisk"
Stark-bok med allt vad det innebär av kaos, känslor och utveckling. Under en kort period
vänds Simones liv upp och ned: Morsan flyttar till sin nya kille och Simone måste följa
med, hennes hund försvinner och morfar rymmer från sin senilkrubba. Största
förändringen sker dock i skolan, där Simone blir presenterad som Simon inför klassen
och raskt beslutar sig för att byta kön. Det är en av mycket få ungdomsböcker som
snuddar vid transsexualitetens domäner och de dithörande problemen:
kläder,
"fel" förälskelser och smusslande. Men vad händer sedan, när
identitetsspelet avslöjas?
I Dårfinkar och dönickar sätter könet
gränserna. Könsidentiteten
avgör vad man får göra. Vissa saker är omöjliga att ens pröva på. Ju mer rigida
uppdelningar det finns mellan killar och tjejer, desto snävare blir möjligheterna att
expandera sin identitet.
Det var ju lite av en
Wallraff-grej. Efteråt kommer en återgång. Simone
sätter på sig en klänning igen och accepterar sig själv som tjej. Men hon säger
någonstans att hon aldrig kommer att bli precis den person hon var tidigare. Utveckling
är en spiralrörelse. Det är inte så att man går tillbaka till exakt samma
ställe.
Det ser ut så, men förhoppningsvis har man svängt lite uppåt. "
kilde:
http://www.humf.su.se/kanguru/nr14/ulfstark.shtml
|